lördag 29 maj 2010

Sju sorger & åtta besvikelser


Nu ligger alla läsbara episoder i PDF format. Efter läsarstormen (Tack Björn & Martin!) som följde mitt första missnöjestyngda försök var det ändå detta som blir bäst. Särskilt om man tankar ned och läser i sin egen lugna vrå... Och det blev bra. Tackar och bockar Scribd.

fredag 28 maj 2010

Min Sista Vilja

Försökt få upp en serie i PDF format för att göra det hela trevligare att läsa.. Inget särskilt lyckat resultat om jag få säga det själv...

Kronologisk ordning

Nu är episodiariet i kronologisk ordning. Mina episoder hoppar nämligen ganska friskt från ställe till ställe i V.K's karriär. För den vetvillige skall jag strax fylla i med synopsis över planerade avsnitt och milstolpar också...

På andra sidan

Äntligen! Alla mina gamla serier, 5 episoder (80+ sidor !), är nu bubblade och klara. Nu kan jag fokusera på nya avsnitt. Jag sticker tummarna innanför bältet och smickrar mig själv för min temporära självdisciplin, som räddade mig från att ge upp.

Nej förresten, jag firar med en blygsam skvätt Laphroaig i stället.

torsdag 27 maj 2010

Dödbakade brödlimpor

Idag kom äntligen kepsen som jag beställt från Irland. Gjord på traditionellt vis efter tidlöst mönster. En sån keps Kasparsson bär. Nu skall det bli slut på att han har något som ser ut som en dödbakad brödlimpa på huvudet.

Nu har jag originalet att teckna av. Hurra! Med giriga händer öppnar jag paketet och bemöts av en skapelse i genuin slitstark tweed. Jag tar på mig den och spegel, spegel på väggen där... Jo jag har visst gjort rätt i alla år. Jag har en dödbakad brödlimpa på huvudet.

onsdag 26 maj 2010

Herre Min Skapare

Ännu en episod - 'Herre Min Skapare' finns nu uppladdat bland de läsbara avsnitten. Nattsudd i afton strängeligen förbjudet, så godnatt - och må era gudar vara med er.

tisdag 25 maj 2010

Fan Art

Kasparson har fått sitt första fan art bidrag. Fantastiskt. Här är en porträttbild från en snubbe som heter Tobias Green. Firar denna händelse med att lägga till en undersida för Fan Art i menyn till höger. Tack Tobias, fortsätt med ditt tecknande - det ser mycket bra ut. ;o)

Klockan tre...


Jag är nu mycket förtjust i den här stilen med en gråton och ett raster bara... En liten förhandstitt på en helt ofärdig sida från 'Vägen Utan Slut'. Jag fruktar nu at Pu-ehr te och citron är en ohelig allians som har samma effekt som amfetamin. Eller så får jag skylla på Thåström. Det börjar bli hög tid att bli trött. Jättehög tid...

Första läsbara avsnittet publicerat.

Den lässugne kan under Läsbara Kasparssonavsnitt här till höger hitta den kompletta episoden "Flugornas Herre". Kanske inte den optimala publicifikationsmetoden för en serie på webben - Men jag har inte lärt mig nå'n annan ännu.

För kreativitetstvungna nattsuddare som jag, vill jag flika in ett nyss uppfunnet dryckestips: kinesiskt Pu-ehr te, starkt bryggt med en hel klyfta färskpressad citron i koppen. Helbrägdagörande energizer för den som vill hålla John Blund stången ännu en timme.
Godnatt se'n...

måndag 24 maj 2010

Take the long road and walk it...

Uppdateringen av gamla seriers pratbubblor fortgår på lediga stunder. Det är en lång väg att gå, men det måste göras...

Parallellt en och annan bild från kommande episoder. Här första bilden från "Ränderna Går Aldrig Ur", en spökhistoria som utspelar sig en solig dag i djupaste Österlén.

En fullspäckade heldag på kontoret har inte lämnat tid för en lunchbild ens.. Nu betala en springnota (av misstag) från i fredags följt av Aikido.

söndag 23 maj 2010

Kamera anno 1935


Denna antikvitet från Kasparssons tid fick jag av min ömma moder härom dagen. En Coronet "every distance" f14 lådkamera från 1935. Film finns fortfarande att köpa - men optiken behöver en omgång rengöring.. bara dimma i sökarna. En vacker pjäs hur som helst. Tar jag bilder med denna lär de ju bli som på Kasparssons dagar - som att vrida tillbaks tiden.

Manér, stil och fason


Dags att bestämma sig för svartvitt och använda möjligheterna som finns där. Ett nytt manér? I alla fall mindre antal steg.

1) Digital tusch (PS)
2) Inscannad blyertsskraffering
3) en gråton, sparsamt (#707070)

Klockan är redan nästa dag.
Vissa chanser kommer en gång bara, aldrig att de kommer två...



Fejkraster istället för skraff...

lördag 22 maj 2010

Utan titel



Idag fyller jag år. Varför tycker jag det är så obehagligt??
Med lite tur blir det i alla fall regn...

torsdag 20 maj 2010

Pratbubblor


Det har varit en lång knepig väg för mig att hitta rätt känsla på mina pratbubblor. Handritat i rutorna från början blir svårt att ändra när man väl börjar montera text eller skriva om manus. De digitala känns ofta påklistrade som ett lager "utanför" själva serien och dämpar upplevelsen.
Alltför perfekta linjer skär sig med de ruffare penseldragen. Nedan lite exempel på vilka olika pratbubblor jag har använt mig av. Den största insikten jag fått är väl hur bubblornas styling jobbar för eller emot seriens tema/stämning. Det borde jag ha insett för länge sedan. Men det tog tills igår. Jag är nu varmt fäst vid de penselaktiga i bilden här överst. Jag bytte ut alla pratbubblor i "En Syndabocks Begravning igår". 13 sidor (segt - men slutresultatet gladde mig big time - så det var värt varenda timme). Detta innebär 80 sidor! kvar att bubbla om om det skall vara samma i alla episoder. Och för att försöka hålla ihop mig stilmässigt är det väl bäst... Puh.. bara att kavla upp ärmarna och bita ihop..

Nedan lite exempel på andra bubblor:

onsdag 19 maj 2010

Vinjetttest


Leker lite med tanken att ha en subtil vinjett i denna stil. Om jag ser till att titelsidan går till svart antingen uppe eller nere så kan det bli fint kanske. Det vackra typsnittet är Trajan Pro. Skriver man bokstäverna T I T A N I C med det så vet man var man sett det förut ;o)

The Macabre Casebook of Viktor Kasparsson


Det är hög tid för mig att hitta på någon vetting svensk variant av min Kasparssonvinjett. Men hur översätta "The Macabre Casebook of Viktor Kasparsson Supernatural Detective?"

Min absolut bästa variant, och då har jag grubblat länge är: KASPARSSON
"Den Övernaturlige Detektiven Viktor Kasparssons Makabra Register Över Sina Fall" klingar inte så väl tycker jag.

Den engelska loggan gjorde min gode vän Tobias Green en gång när vi var små. Den är fortfarande grym!

En Syndabocks Begravning



Nu har jag laverat klart "En Syndabocks Begravning". Äntligen. Kasparssons första dust med det övernaturliga. Jag har även som ni ser fastnat för typsnittet Bodoni till mina titeltexter. Jag har också insett (med lite hjälp från mina vänner) att jag gillar mitt ruffare manér. Jag tycker det blir ett flyt i teckningarna som förs över till läsupplevelsen.
Men vad vet jag? hemmablind som man är...

tisdag 18 maj 2010

Monogramlogotyp


Idag har jag bl.a. funderat på typsnitt på rubriker till mina serier. Därifrån var steget inte långt till en logotyp av något slag baserat på min hjältes initialer. Kan hända måste jag finjustera lite efter en tid, men så här ser den ut i skapandets stund.

måndag 17 maj 2010

Jakten på det rätta manéret

Jag har klurat över potatisgrytan jag lagade i går afton. (Lunchen kirrad för hela veckan.) Hur ta sig an en serie med minsta möjliga motstånd? Väldigt enkla skissidor med manusidéer. Utan att hänge sig åt figurer el dylikt. (För att jag inte skall tröttna på dem när det är dags för originalen) Så här ter sig mina första sidor på min nya Kasparsson serie:

Vid frukostbordet testade jag en gammal blåpenna som skissverktyg.Sådan jag använde förr så att skissen ej skulle dyka upp på fotostatkopior. Det gick förvånansvärt bra. Känslan och linjerna blev lösa och lediga men ändå lagom tydliga - en känsla av mjuk blyerts. (Jag hatar att skissa med hård blyerts. Det river som ett etsjärn i själen.. Brrr..) Kan vara att jag hittat just rätt blåpenna för en gångs skull: Derwent Artists Preussian Blue 3500. Köpt i Malmö tydligen. Står tre stycken i pennburken - känns skönt. (För den vetgirige: Jag åt havre och quinoa gröt med sojamjölk under tiden.)

Jag har börjat klura på karaktärerna till serien, och i kombination hur jag skall hitta rätt manér. Jag tror tjocka linjer för de grövsta dragen och en tunnare variant för detaljerna. Inget nytt, jag vet - men att ha pennor klara för de olika ändamålen sparar nog in på tiden. Då kan jag först vara noga med att få de grövsta proportionerna rätt och sedan fylla i med finliret. Det ser lite för rent ut för min smak.. men det tvingar fram en tydlighet som jag annars lätt tappar när jag bara ruffar mig fram. Det går inte upp mot pensel och tusch rent estetiskt men man sparar så mycket tiiid. Jag tror det finns något här..

Jo... jag blev mer än en timme sen till jobbet..

söndag 16 maj 2010

Back to basics

Okay.
Den nya episoden... Klurade igår medan jag väntade på John Blund, på vad den skall handla om, men har inte riktigt satt den. Jag har dock valt ut att introducera Kasparssons omöjliga käleksintresse Emilia Varga. Och ge Viktor lite officiell cred i hemstaden. (Så Rosendal kan ringa honom sedan i "Helvetets Fasor Äro Intet...") Normalt spånar jag fram en story lite vagt och sedan bara drar jag igång från början och liksom rollspelar mig fram. Jag har nämligen oerhört lätt för att tröttna - och orkar inte göra som jag trodde man var tvungen förr - först skissa allt sedan tuscha allt, sedan retuschera allt. Då gör jag ju samma historia tre gånger. Mitt trick är att försöka hålla det roliga färskt, improvisera och vara lyhörd för infall, lyckade misstag och för att hitta ett roligt och uppmuntrande arbetssätt. Vägen måste vara kul. För målet är ju alltid osäkert när man skapar. Byrålådan i 999% av fallen.

Ok målet: Hitta och sätta ett hållbart maner. Skit i storyn så länge, Kasparsson sitter på ett Kafé.. Det är en bra början, lite miljö för att sätta tidsandan. (Sverige 1930-tal)

Först en blyertsskiss.

Sedan plockar jag ut linjerna jag vill behålla med en kulspetsbläckpenna.
Sedan blaskar jag på tusch.. Och märker att jag jobbat digitalt i flera år.

Tuschflaskan är nästan tom och igentorkad så pass att den ej går upp ens med övervåld. Jag får ta en tub akryl i stället. Jag lär mig också att jag glömt att penseln måste ha lite stuns så att spetsen förblir tunn. Min enda överlevande tunna spänstiga pensel har korta borst och håller inte så mycket färg.. Hmn. Bilen blev inte så dum.. Skulle vilja mörka ner lite på männsikorna under markisen, men jag orkar inte vänta på att färgen skall torka igen jag tar det i retuschen. Som jag gör i Photoshop.(Med ritbräda- Länge leve den!)
Retush klar. Samma metodik som om jag finlirat med vit gouache för att plocka fram kantljus och fixat fel.
Analys: Hade varit skönt att kunna rationalisera bort ett steg kanske.. Nå't att stoppa i pipan och puffa på tills i morgon.

Men jag är nöjd med bilden. Vad har fångat Kasparssons blick? Jag blir sugen på att kasta mig över fortsättningen. Det är nog det som är det viktigaste - hålla skapandeprocessen på gott humör.

Episodiarium

Har konstruerat en Kasparsson Wiki till höger i menyn. Lagt in en kort sammanfattning av "färdiga" Kasparssonepisoder. (Mycket små tumnaglar just nu.) Tids nog skall även persongalleriet få sig lite fason.

Viktor Kasparsson gör sig påmind

Tanken med denna lilla webbhållplats är att få mig att bli en bättre serieteckare. Jag har inte satt min penna till en serie på närmare åtta år, men en morgon för ett par veckor sedan vaknade jag med tanken på Viktor Kasparsson och mina serier om honom och hans värld.

Viktor kom till mig för en herrans massa år sedan. Han reste dock till okänd ort efter att jag haft turen att med ett av hans makabra episoder få en liten hedersomnämning i Finska (Nordiska) serietävlingen i Kemi 2001. Nu är han tillbaka igen, forhoppninsgvis för att stanna en bra stund.



En ruta från mitt bidrag "The Last Will", "Min sista vilja" heter den nu, och jag har gått över till svartvitt.. Hmm.. var det en dum idé..? Beslut, beslut...

Eftersom jag inte har någon plan för publikation kastade jag mig över nya rutor med den nyfrälste syndarens entusiasm. Jag har dock märkt att kvalitén på mina bilder och maneret gungar av och an som en svajmast i blåsväder. Jag har nu kompletterat de episoder jag påbörjade för många långa år sedan. Nu är det dags att börja på en helt ny serie. Vad göra? Hur skall jag orka ta mig i kragen, det är ju ändå bara jag och några stackars utsatta vänner som får se och läsa eländet? Här vill jag hänvisa till paragraf ett av detta inlägg. Om jag hänger ut min byk på nätet så kommer kanske allvarets skärpa att få mig att vässa mig själv att få saker och ting konsekventa och som jag efter egen förmåga vill ha dem. (Snyggare, bättre, snabbare!)



För den vetgirige - Den ärade Kemijuryns omdöme.
För kort?? - Men man fick ju bara ha tolv sidor!
;o)
Under mig på pappret nämns min egen favorit det året: Emmi Jormalainens fantastiska "Issången". Den inspirerade mig på mig på många vis. Jag vågar dock inte lägga upp några bilder från den här eftersom de inte är mina.

Premiär

Detta är mitt livs första blogginlägg.

Så, nu var det gjort.