Den nya episoden... Klurade igår medan jag väntade på John Blund, på vad den skall handla om, men har inte riktigt satt den. Jag har dock valt ut att introducera Kasparssons omöjliga käleksintresse Emilia Varga. Och ge Viktor lite officiell cred i hemstaden. (Så Rosendal kan ringa honom sedan i "Helvetets Fasor Äro Intet...") Normalt spånar jag fram en story lite vagt och sedan bara drar jag igång från början och liksom rollspelar mig fram. Jag har nämligen oerhört lätt för att tröttna - och orkar inte göra som jag trodde man var tvungen förr - först skissa allt sedan tuscha allt, sedan retuschera allt. Då gör jag ju samma historia tre gånger. Mitt trick är att försöka hålla det roliga färskt, improvisera och vara lyhörd för infall, lyckade misstag och för att hitta ett roligt och uppmuntrande arbetssätt. Vägen måste vara kul. För målet är ju alltid osäkert när man skapar. Byrålådan i 999% av fallen.
Ok målet: Hitta och sätta ett hållbart maner. Skit i storyn så länge, Kasparsson sitter på ett Kafé.. Det är en bra början, lite miljö för att sätta tidsandan. (Sverige 1930-tal)
Först en blyertsskiss.
Sedan plockar jag ut linjerna jag vill behålla med en kulspetsbläckpenna.
Sedan blaskar jag på tusch.. Och märker att jag jobbat digitalt i flera år.
Tuschflaskan är nästan tom och igentorkad så pass att den ej går upp ens med övervåld. Jag får ta en tub akryl i stället. Jag lär mig också att jag glömt att penseln måste ha lite stuns så att spetsen förblir tunn. Min enda överlevande tunna spänstiga pensel har korta borst och håller inte så mycket färg.. Hmn. Bilen blev inte så dum.. Skulle vilja mörka ner lite på männsikorna under markisen, men jag orkar inte vänta på att färgen skall torka igen jag tar det i retuschen. Som jag gör i Photoshop.(Med ritbräda- Länge leve den!)
Retush klar. Samma metodik som om jag finlirat med vit gouache för att plocka fram kantljus och fixat fel.
Analys: Hade varit skönt att kunna rationalisera bort ett steg kanske.. Nå't att stoppa i pipan och puffa på tills i morgon.
Men jag är nöjd med bilden. Vad har fångat Kasparssons blick? Jag blir sugen på att kasta mig över fortsättningen. Det är nog det som är det viktigaste - hålla skapandeprocessen på gott humör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar