Viktor Kasparsson gör sig påmind

Tanken med denna lilla webbhållplats är att få mig att bli en bättre serieteckare. Jag har inte satt min penna till en serie på närmare åtta år, men en morgon för ett par veckor sedan vaknade jag med tanken på Viktor Kasparsson och mina serier om honom och hans värld.

Viktor kom till mig för en herrans massa år sedan. Han reste dock till okänd ort efter att jag haft turen att med ett av hans makabra episoder få en liten hedersomnämning i Finska (Nordiska) serietävlingen i Kemi 2001. Nu är han tillbaka igen, forhoppninsgvis för att stanna en bra stund.



En ruta från mitt bidrag "The Last Will", "Min sista vilja" heter den nu, och jag har gått över till svartvitt.. Hmm.. var det en dum idé..? Beslut, beslut...

Eftersom jag inte har någon plan för publikation kastade jag mig över nya rutor med den nyfrälste syndarens entusiasm. Jag har dock märkt att kvalitén på mina bilder och maneret gungar av och an som en svajmast i blåsväder. Jag har nu kompletterat de episoder jag påbörjade för många långa år sedan. Nu är det dags att börja på en helt ny serie. Vad göra? Hur skall jag orka ta mig i kragen, det är ju ändå bara jag och några stackars utsatta vänner som får se och läsa eländet? Här vill jag hänvisa till paragraf ett av detta inlägg. Om jag hänger ut min byk på nätet så kommer kanske allvarets skärpa att få mig att vässa mig själv att få saker och ting konsekventa och som jag efter egen förmåga vill ha dem. (Snyggare, bättre, snabbare!)



För den vetgirige - Den ärade Kemijuryns omdöme.
För kort?? - Men man fick ju bara ha tolv sidor! ;o)
Under mig på pappret nämns min egen favorit det året: Emmi Jormalainens fantastiska "Issången". Den inspirerade mig på mig på många vis. Jag vågar dock inte lägga upp några bilder från den här eftersom de inte är mina.