Jakten på det rätta manéret

Jag har klurat över potatisgrytan jag lagade i går afton. (Lunchen kirrad för hela veckan.) Hur ta sig an en serie med minsta möjliga motstånd? Väldigt enkla skissidor med manusidéer. Utan att hänge sig åt figurer el dylikt. (För att jag inte skall tröttna på dem när det är dags för originalen) Så här ter sig mina första sidor på min nya Kasparsson serie:

Vid frukostbordet testade jag en gammal blåpenna som skissverktyg.Sådan jag använde förr så att skissen ej skulle dyka upp på fotostatkopior. Det gick förvånansvärt bra. Känslan och linjerna blev lösa och lediga men ändå lagom tydliga - en känsla av mjuk blyerts. (Jag hatar att skissa med hård blyerts. Det river som ett etsjärn i själen.. Brrr..) Kan vara att jag hittat just rätt blåpenna för en gångs skull: Derwent Artists Preussian Blue 3500. Köpt i Malmö tydligen. Står tre stycken i pennburken - känns skönt. (För den vetgirige: Jag åt havre och quinoa gröt med sojamjölk under tiden.)

Jag har börjat klura på karaktärerna till serien, och i kombination hur jag skall hitta rätt manér. Jag tror tjocka linjer för de grövsta dragen och en tunnare variant för detaljerna. Inget nytt, jag vet - men att ha pennor klara för de olika ändamålen sparar nog in på tiden. Då kan jag först vara noga med att få de grövsta proportionerna rätt och sedan fylla i med finliret. Det ser lite för rent ut för min smak.. men det tvingar fram en tydlighet som jag annars lätt tappar när jag bara ruffar mig fram. Det går inte upp mot pensel och tusch rent estetiskt men man sparar så mycket tiiid. Jag tror det finns något här..

Jo... jag blev mer än en timme sen till jobbet..